Jag brukar relativt ofta måla ansikten med svart tuschpenna, det var så även den här bilden började. Jag hade en liten idé om att jag ville göra något 60-tal-ish för jag lyssnade och blev inspirerad av Beatles under tiden. Jag färglade allt hår i regnbågens färget med vattenfärger. Jag valde att ha lite matta och pastelliga färger men om jag fick chansen att göra om den skulle jag ha valt att istället ha starka, kraftfulla färger, jag tror det hade blivit snyggare. Jag är i alla fall nöjd att jag målade min bild på ett A3-papper istället för på ett A4, effekten och färgerna ser mycket snyggare ut i ett större format. Den hade egentligen kunnat vara hur stor som helst.  

I slutändan blev jag ändå rätt nöjd med resultatet. Bilden ser lite pop-ig och Beatles-ig ut. Man får i alla fall lite samma feeling av att titta på den som på en Beatles-poster.

Den första bilden, ritad med blyertspenna, är mycket enkel. Jag bara ritade några streck, cirklar och spiraler och fortsatte bygga på tills det såg ut som en våg. Jag fyllde i några av konturerna med en mellantjock tuschpenna och tyckte att det räckte. Den här bilden hade varit fin om man fyllde i de tunna fälten med blå/grön/lila nyanser men jag vågade inte riskera att förstöra den så jag behöll den minimalistiska versionen.

Nästa bild har jag ritat hemma, där jag kan koncentrera mig bäst. Jag började rita ett öga utan att veta vad jag skulle fortsätta och till slut blev det en teckning av en surrealistisk miljö. En hand som håller en ledstång som blir berg i bakgrunden, ett hem till en uggla i form av ett krokigt träd och en lång kedja som droppar ner i en pöl. För att driva lite med Salvador Dali, kungen av surrealism, ritade jag en skev klocka i ett hörn (som i Dali's Minnets Envishet).

Sist men inte minst har jag en skiss av ett ansikte som jag ritade för ett tag sedan. Den föreställer konstnär och musiker Lindsey Way som är något av en inspirationskälla för mig. Om jag har tur ser det åtminstone lite ut som henne. Jag tittade på 3-4 bilder av henne när jag målade av henne för att riktigt ha koll på hennes drag.

Typ ingen skillnad ju!

Jag var väldigt osäker på vad jag skulle fotografera. Jag ville inte ta porträtt-bilder och jag gillar inte fina miljöfotografier för det känns som om de hör hemma på ålderdomshem och i tandläkarmottagningar. Det slutade ändå med att jag gav mig av till Botaniska Trädgården i Göteborg. Jag hade min kamera med mig och tog bilder på lite allt möjligt, spårvagnar, hus, inzoomade blommor, men jag tyckte faktiskt bäst om miljöerna i sin helhet inne på Botaniska. Jag valde båda dessa bilderna för att jag tycker att de passar bra ihop. När jag fotograferade fick jag känslan att jag var i Narnia eller i en målning av John Bauer eller Elsa Beskow men nu när jag ser bilderna igen påminner de mig mest om mystiska skogar i Miyazaki-filmer. Bilderna blev bättre än jag trodde att de skulle bli. Jag har inte behövt ha ett filter på dem, jag hade riktigt tur med ljuset den här dagen.

Här är några bilder från de animerade Miyazaki-filmer som mina fotografier påminner om: